Publicerad 2018-10-30

This post is also available in English

Vilja att göra nytta driver Annika Malm

Tanken var att hon skulle bli arkitekten som skapade de perfekta planlösningarna. Så blev det inte. Istället var det vatten och avlopp som fyllde hennes liv och blev hennes passion.
– Jag gillar att se till att gamla saker kommer till användning, säger Annika Malm, chef för det nystartade programmet Mistra InfraMaint.

Försiktigt antyder jag att infrastruktur kanske inte är så hett, varken som jobb- eller forskningsfält. Hennes svar kommer snabbt.

– Det finns nästan inget vackrare än en gammal teglad ledning. Men det är inte därför jag har valt att arbeta med vatten och avlopp. Det är snarare min vilja att ta vara på gamla saker och se till att de kommer till nytta. Det är både kul och spännande.

Annika Malm menar även att vi, som samhälle, måste bli bättre på att ta vara på det som fungerar och se till att det gör så även i framtiden.

– Allt annat är resursslöseri!

Och nu har hon chansen att ta sitt engagemang ett steg länge. Som nybliven programchef för Mistra InfraMaint kommer hon att få vara med och utveckla en bransch som få forskar inom, och där investeringarna länge har varit eftersatta.

Det var egentligen inte vatten- och avlopp hon skulle viga sitt liv åt. Som ung drömde hon om att bli arkitekt och ta fram de perfekta planlösningarna, och optimera husens olika funktioner. För att kunna göra det valde hon att gå det fyraåriga tekniska programmet på gymnasiet.

Trots att det var byggkris när hon var klar student fick hon jobb, men det var inte så kul som hon hade trott. För att få göra det hon ville måste man, insåg hon snart, vara civilingenjör. En tanke blev till handling, snart var hon inskriven på Chalmers.

– Min tanke var att jag skulle ägna livet åt att renovera gamla hus.

Men inte heller nu blev inte som hon hade tänkt sig, kurserna i husbyggnad på Chalmers var helt enkelt för trista. Åtminstone när hon jämförde dem med de vattenkurser hon tog samtidigt. Där och då byte hon mål i livet.

– Det som är kul och spännande är att vatten och avlopp inte är en exakt vetenskap. Det handlar med om att analysera den begränsade kunskap vi har och sedan göra rimliga avvägningar.

Om det är så kul varför har då så få insett det?

– Det är konstigt. Men sanningen är att vi som arbetar med infrastrukturfrågor brinner för våra områden. Många av mina kollegor får en glöd i blicken när de pratar om vad de gör. Personligen tror jag att det handlar om att vi bär på en känsla av att vi är med och tar hand om något som alla har nytta av.

Det finns fler anledningar till varför infrastruktur är spännande, menar Annika Malm. Inte minst är det ett område där det är möjligt att få utveckla och testa ny teknik.

– Dessutom finns det mängder att göra för den som är intresserad av hållbarhet- och miljöfrågor.

Som att den som ser till att järnvägen fungerar samtidigt bidrar till att fler kan välja tåget istället för flyget. Och den som gör våra cykelvägar säkra gör det möjligt att trampa istället för att gasa till jobbet.

– Omvänt kan man med fog säga att det mesta går åt skogen om infrastrukturen inte fungerar.

Att Annika Malm är en av dem som brinner för sitt område råder det ingen tvekan om. Men som forskare har hon genom åren ibland känt sig lite ensam. Hon är nämligen en av få som har doktorerat inom området vatten- och avlopp.

Nu ska det dock bli andra bullar. Som nybliven programchef för Mistra InfraMaint ska hon se till att infrastrukturfrågor blir ett betydligt hetare forskningsområde.

– När jag första gången såg Mistras utlysning för programmet kände jag en ren glädje. De som hade formulerat texten hade lyckats ringa in exakt det som jag menar är behoven inom området. Och det handlar inte bara om teknik, utan lika mycket om organisation.

För att förklara vad hon menar pekar hon på att Sverige har 290 kommuner som var och en ska ta fram en egen plan för underhållet av de egna vägarna. Det betyder att på varje plats är det få som gör jobbet.

– En nästan omöjlig uppgift att klara. Möjligen kan de hinna med den löpande underhållet men få hinner med att tänka långsiktigt.  Därför måste vi hjälpa kommunerna, både med utbildning av personalen och med en bättre organisation och fungerande planeringsstöd.

Ett sätt som Annika Malm hoppas mycket på är att programmet kommer att placera sex doktorander, av tio totalt, ute hos kommuner.

– De kommer att fungera som budbärare av ny kunskap samtidigt som de bidrar till att bygga broar mellan kommunerna och forskarna. Till bådas nytta. Det kommunerna kan ge tillbaka är mer data som forskarna kan utnyttja i sin forskning. Där finns stora brister idag.

Programmet har precis haft sitt uppstartsmöte, format en programledning och fått igång några av de totalt 20 projekten som är planerade.

Projekt som både kommer att ta sig an mycket konkreta problem, som hur betongkonstruktioner ska underhållas, och frågor av typen hur alla innovativa lösningar som finns ska komma till praktisk användning. Lika viktiga är projekten som har som mål att skapa ett beslutsstöd för alla i branschen.

– Dessutom kommer vi att driva ett övergripande syntesprojekt. Där ska vi hitta former för att delge kunskap mellan olika områden, men för att lyckas med det måste vi börja med att skapa ett gemensamt språk mellan olika forskningsdiscipliner. Det är avgörande för om den kunskap vi har och som vi får ska generera nya modeller och metoder som kan spridas till alla.

Vad är roligast med att få vara med och dra igång ett stort program om infrastruktur?

– Att det är så stort, och för att vi nu får en möjlighet att sprida den entusiasm och glädje som finns i branschen.

Annika Malm om vad hon anser är de tre största utmaningar för svensk infrastruktur. Och vad programmet Mistra InfraMaint kan gör åt dem.

1. Kompetensbristen

Målet är att halvera bristen, genom riktade utbildningar till dem som verkar inom området men även genom att få spridning både på den kunskap som redan finns och på allt nytt som kommer.

2. För lite underhåll

Enligt beräkningar har Sverige underfinansierat underhållet av landets infrastruktur med omkring 40 procent. Och det under lång tid. En fördubblad satsning krävs.

3. Samhällsförändringar

Både i form av utmaningar till följd av ett varmare klimat och som en konsekvens av ökad digitalisering. Nu gäller det att agera för att hantera det som kommer, och inte bara reagera på det som händer.

Kort om Annika Malm

Bor: i Göteborg

Utbildning: civilingenjör från Chalmers och har doktorerat i hur man ska prioritera mellan olika åtgärder för att optimera vattenledningsnätens underhåll. Målet är att kunna göra rätt saker vid rätt tid för att inte slösa bort pengar.

Arbete: anställd på RISE och programchef för Mistra InfraMaint.

Familj: sambo med fem barn (inkl. bonusar)

Intressen: springa, läsa, livet

Programmets hemsida: https://mistrainframaint.se

Text: Per Westergård