Publicerad 2022-07-07

This post is also available in English

”Ryssland både tjänar på att förändra klimatet och tjänar på ett förändrat klimat”

Rysslands invasion av Ukraina har förändrat det geopolitiska läget och den globala spelplanen. Vårt beroende av fossila insatsvaror och råvaror är tydligt och det multilaterala samarbetet kring frågor som rör klimat och miljö påverkas. Det krävs mer kunskap och insikt för att hantera de stora utmaningarna rörande klimat, säkerhet, energi och resurser, lyfte en expertpanel på ett av Mistras seminarier i Almedalen.

Forskningsprogrammet Mistra Geopolitics undersöker sambandet mellan geopolitik, säkerhet och global miljö- och klimatförändring. Biträdande programchef Henrik Carlsen säger att den nuvarande situationen är eländig och väldigt komplex. För att hantera kriser samtidigt behöver vi också förstå kriser samtidigt.

– Tittar vi tillbaka på rysk strategi de senaste tio åren så framkommer det allt tydligare att miljö och klimatförändringar finns integrerat i globalt ryskt tänkande om hur jorden ska se ut. I januari släpptes en ny rysk klimatplan och i den står det – en av de få jag känner till – att Ryssland ska bidra till minskade utsläpp av växthusgaser men också att Ryssland, när så är läge, ska kapitalisera på ett förändrat klimat. Det är intressant men också lite läskigt att tänka på att alla aktörer kanske inte är förlorare i alla scenarios, säger Henrik Carlsen.

Han pekar på att vi vanligtvis ramar in klimatdiskussionen med att vi sitter i samma båt, men forskning visar att alla kanske inte är förlorare av en global temperaturhöjning. I Ryssland handlar det framför allt om ökad avkastning i jordbruket och att stora arealer kan bli brukbara framöver samt att nordostpassagenblir kortare.

– Det kan vara så att Ryssland både tjänar på att förändra klimatet och tjänar på ett förändrat klimat. Det adderar en komplexitet och svårighet när vissa ser sig som vinnare. När vi ser på Ryssland sipprar det igenom i vissa strategiska texter, säger Henrik Carlsen.

Kalla kriget 2.0

Försvarshögskolans rektor Robert Egnell är styrelseledamot i Mistra Geopolitics. Han tror inte att vi förstår vilka utmaningar vi står inför. Här krävs mer insikt och kunskap för att kunna agera.

– Som partypooper och säkerhetspolitiker kan jag lägga till några yterligare kriser – radikalisering, terror, organiserad brottslighet, flyktingkris och även en finansiell kris som vi är på väg in i. Det är en massa utmaningar vi har att hantera nu förutom situationen i Ukraina och miljö- och klimatkrisen som vi diskuterar här.

Det är alla globala utmaningar som Robert Egnell menar behöver hanteras i global samverkan. Den säkerhetspolitiska krisen som nu råder leder snarare till motsatsen av samarbete – kalla kriget 2.0 – med isolering och polarisering som följd. Det försvårar möjligheterna för att hantera vår tids stora kris – klimatkrisen, anser han. Därför behöver vi nu tänka både kort- och långsiktigt, där åtgärder ska sättas in för att försvaga Ryssland men vi behöver samtidigt Ryssland för att hantera utmaningarna.

Henrik Carlsen ser det som djupt olyckligt att bojkotta Ryssland från multinationellt vetenskapligt miljö- och klimatsamarbete. Han drar paralleller till Stockholmskonferensen 1972 och det spända säkerhetspolitiska läget då där miljödiskussionerna ändå blev en brygga för att agera samlat. Vissa frågor behöver därmed frikopplas för att hanteras.

– Jag är så glad över att sitta i styrelsen i Mistra Geopolitics där man genuint för ihop två områden som traditionellt inte har jobbat ihop. De har producerat en ny typ av forskare genom sin forskarskola – hybrider som verkligen lever det här mötet. Det är helt nödvändigt för att se bredden. Först när vi ser kopplingen har vi möjligheten att dela upp frågorna och separera diplomatiska utmaningar, säger Robert Egnell.

Misslyckats med att sätta pris på koldioxid

Den nuvarande situationen med Ryssland invasion av Ukraina påverkar också den globala energiförsörjningen. Filip Johnsson, programchef för forskningsprogrammet Mistra Electrification och ser elektrifieringen som en betydande del för att lösa klimatproblemtiken. Globalt sett ser han gynnsamma förutsättningar med en otrolig expansion av förnybar energi. Det problematiska är att andelen av världens primära energianvändning sedan början av 2000-talet legat konstant på över 80 procent fossil användning.

– Vi har lyckats få in förnybar energi, men misslyckats att prissätta koldioxid. Kopplar vi det till Ryssland och andra ekonomier som kränger fossil energi finns ett tänkvärt begrepp ”natural resource curse” med avsaknad demokrati, ekonomiska klyftor och korruption som följd, säger Filip Johnsson.

Mistra Electrification undersöker hur elektrifieringen av Sverige ska gå till och här ser Filip Johnsson både positiva och negativa glimtar. Det positiva är att industrin driver på medan det negativa är den polariserade energidebatten i Sverige där vindkraft ställs mot kärnkraft. Det ser han som en mycket stor utmaning.

Markus Wråke är vd på Energiforsk och medlem i regeringens elektrifieringsråd. Han pekar på att EU nu minskar nu sin import av rysk olja och gas. Men nästan på öret lika mycket har Kina och Indiens import ökat.

– De får dessutom en saftig rabatt på oljan jämfört med världsmarknadspriset. Men eftersom världsmarknadspriset gått upp mycket har de intäkter som Ryssland får av sin export sannolikt ökat sedan kriget startade, säger han.

Besviken på Sveriges agerande

Gällande elektrifieringen i Europa och globalt ser Markus Wråke positivt på situationen. Det råder god samstämmighet mellan den geopolitiska agendan i Europa och den klimatpolitiska. Han pekar på att det finns en stark drivkraft i bland annat Repower EU om att accelerera och vässa de klimatmål som beslutats. Samtidigt brottas många länder med ekonomiska avvägningar just nu.

Det finns också en besvikelse över svenskt agerande gällande elektrifieringen. Matilda Machacek, utvecklingschef för Offshore Norden på RWE Renewables pekar på att andra länder höjer sina ambitioner och har en aktiv styrning för att snabbt rulla ut mer förnybar energi och bli självförsörjande, medan Sverige har man lämnat det till företagen att själva driva utvecklingen framåt. RWE Renewables byggde sin första havbaserade vindkraftspark i Sverige för tio år sedan, efter det har inget hänt, menar hon.

– Jag vill se mer initiativ från Sverige att ta tag i detta. Vi hör mycket från politiker att de vill mycket, att det ska gå fort och vi ska göra detta. Men det är väldigt uppdelat på olika myndigheter i Sverige det finns inget överordnat ansvar att hålla ihop detta. Det kommer många fina initiativ men koordineringen är spretig och de olika initiativen kommer i olika takt vilket gör det otroligt svårt att planera. Vi behöver ett klart, tydligt och transparent system, säger Matilda Machacek.

För att hantera situationen ser panelen många förbättringar. Politikerna behöver fatta modiga beslut, konstaterar Robert Egnell och pekar på hur snabbt det gick att sätta in åtgärder och styra om det finansiella systemet både gällande coronapandemin och kriget i Ukraina, men när det kommer till utmaningarna gällande klimat och elektrifiering står vi och stampar.

Filip Johnsson påpekar vikten av att hålla fast i de långsiktiga mål vi har satt upp.

– När politiken som bäst behöver leverera känns det lite skakigt, säger han.