Publicerad 2019-05-09

This post is also available in English

Rädsla för allt det negativa driver Åsa Svenfelt

Forskningsidén är att det inte går att förutsäga framtiden. Det handlar mer om att planera. Gör vi det ökar förutsättningen för att vi ska hamna nånstans där vi vill.
– Hur långt det räcker på vägen mot en hållbar konsumtion återstår att se, säger Åsa Svenfelt, programchef för Mistra Sustainable Consumption.

– Mitt arbete drivs av en rädsla för allt det negativa. Jag vill inte se den utveckling som kan hända om samhället inte förändras, säger Åsa Svenfelt, docent vid KTH.

I närmare femton år har hon forskat kring olika aspekter av hållbar konsumtion och hållbar utveckling. Vi pratar inledningsvis om den enorma uppgiften att påverka vår konsumtion, som på en gång är en livsstil och en tillväxtmotor för hela samhället. Vi pratar också om tecken på mer hållbara konsumtionsmönster. Åsa Svenfelt framhåller den minskande köttkonsumtionen i Sverige de senaste åren – ”och det har inte skett till följd av några kraftfulla styrmedel”. Det faktum att allt fler ifrågasätter resor med flyg, och det återuppväckta intresset för tågresor, är också positivt, konstaterar hon.

Från 1950-talet och framåt – en period som forskare benämner ’den stora accelerationen’ – har världens sammantagna resursanvändning och utsläpp av växthusgaser och andra miljöfarliga ämnen mångfaldigats. De flesta kurvor pekar allt brantare uppåt – fortfarande utan tydliga trendbrott. Ur det perspektivet har varken flygskam eller minskat köttätande ännu gjort något större avtryck i statistiken.

– Nej, i stort går utvecklingen fortfarande åt fel håll. Men min bild är att det går att förändra. Jag ser alltid ljusglimtar, att det finns kapacitet till förändring.

Ett liknande positivt och konstruktivt förhållningssätt präglar det forskningsprogram, Mistra Sustainable Consumption, som Åsa Svenfelt leder tillsammans med KTH-kollegan Karin Bradley. Programmet, som varit igång sedan 2018, ska stimulera en övergång till hållbar konsumtion.

– Hur kan vi stödja de positiva initiativ som pågår? Hur får man det som finns i liten skala att det bli det vanliga? Det är idén med vårt forskningsprogram.

Att våra konsumtionsmönster måste förändras i en hållbar riktning behöver inget ytterligare stöd av forskningen. Däremot saknas kunskap om hur omställningen ska gå till i praktiken. Programmet ska därför ta fram kunskap om hur hållbara konsumtionspraktiker skulle kunna skalas upp, och sedan skapa färdplaner mot mer hållbara framtider.

– Om vi antar att 90 procent av svenskarna ska handla eller göra på ett visst sätt, vilka steg på vägen för att nå dit behöver vi?

Trots ett starkt engagemang identifierar sig Åsa Svenfelt inte som miljöaktivist – ”jag har aldrig varit fältbiolog eller så”. Faktum är att hon hade helt andra planer som ung. Restaurangskola på gymnasiet ledde till jobb som servitör och restaurangchef. Men den stora drömmen blev sedan att bli trafikflygare.

– Jag skulle gå i min pappas fotspår och bli pilot. Det är så långt ifrån där jag är idag… Det är rätt roligt, jag tror inte ens mina kollegor känner till det, säger hon och ler.

För att komma in på pilotutbildningen behövde hon läsa in naturvetenskapliga ämnen. På komvux kom hon dock på andra tankar.

– Min biologilärare öppnade ögonen på mig för vår miljöpåverkan. Efter det började jag läsa in alla ämnen så jag kunde fortsätta plugga biologi på universitetet.

Efter universitetsexamen arrangerade hon under en period gymnasiekonferenser om fred, demokrati och miljö, innan hon lockades tillbaka till en doktorandtjänst. Under arbetet med avhandlingen, som delvis studerade förutsättningar för ökad lokal självförsörjning på Gotland, flyttade hon sin verksamhet från Stockholms universitet till Kungliga tekniska högskolan. Här har hon bland annat varit med och utvecklat ett miljöklassningssystem för byggnader, som fått stor spridning inom branschen – ett litet men konkret steg mot ökad hållbarhet, konstaterar hon stolt.

– Det tycker jag är ett tydligt exempel på att saker kan hända. Vi utvecklade det här på KTH, tillsammans med bland annat IVL och i samverkan med branschen. Det är så vi jobbar inom Mistra-programmet också, ihop med olika aktörer.

Ett stort ansvar för en mer hållbar konsumtion vilar på politiker och näringsliv, som kan påverka hur vi konsumerar genom styrmedel och nya affärsmodeller. Men det utesluter inte att individer redan nu kan agera och konsumera mer hållbart, konstaterar Åsa Svenfelt.

– Det finns redan många exempel och initiativ på det, så om du har kunskaper och möjligheter så finns det ingen anledning att vänta. Men många jag pratar med är osäkra på vad som är rätt, och det kan också innebära ökade kostnader som inte alla har råd med, och då måste samhället stödja utvecklingen.

Som en person med både kunskaper och möjligheter tycker sig Åsa Svenfelt ha ett särskilt ansvar att försöka agera hållbart. Men även hon lockas att resa och konsumera. Hon försöker cirkulera möbler och prylar hemma, och inte slänga sådant som hon tror att andra kan använda. Inredningsshoppar gör hon i första hand på loppisar och nätauktioner. Flygresorna försöker hon minimera – både privat och som forskare.

– Helst åker jag tåg, och jag undviker konferenser som jag måste flyga till.

Hemma har familjen dragit ner på exempelvis kött och äter mer vegetariskt och vegankost. Svårast har hon att välja bort ost, en produkt med relativt högt koldioxidavtryck.

– Jag försöker ändra på det gradvis. Jag drar ner på det i veckorna och äter istället ost till helgen.

Att handla och agera mer hållbart i vardagen är en viktig väg framåt. Men Åsa Svenfelt vill också få oss att reflektera och ifrågasätta. Vad är det som säger att vi ska vara konsumenter överhuvudtaget?

– Vi måste äta, bo och lösa vissa basala funktioner så att vi kan leva bra liv. Men att vi överhuvudtaget ses som ’konsumenter’, det låter som om vi är passiva aktörer som bara går runt och konsumerar saker… Så behöver det inte vara. Vi kan lika gärna vara medskapare och göra saker själva och tillsammans!

I mars i år publicerades de tre första rapporterna från Mistra Sustainable Consumption. I rapporterna har forskarna kartlagt hundratals exempel på vad som skulle kunna vara hållbar konsumtion – allt från att reparera gamla möbler och minska matsvinnet till att semestra virtuellt och konservera egen mat. Dessa exempel ska nu ligga till grund för fortsatta analyser av miljö- och hälsoeffekter.

– Är det här bra ur hållbarhetssynpunkt om det skalas upp? Är det något vi ska ställa om till?

Åsa Svenfelt och hennes kollegor ska sedan ge förslag på hur de mest intressanta initiativen kan gynnas – politiskt genom olika typer av styrmedel, inom näringslivet med nya affärsmodeller liksom ur invånarnas synvinkel.

Programmet ska mynna ut i färdplaner. Åsa Svenfelt vill ogärna sätta upp ett tydligt mål för den färden. Hon är fokuserad på att identifiera de bästa exemplen och att få dem att växa. Hur långt det räcker på vägen mot en hållbar konsumtion återstår att se.

– Hela min forskningsidé är att det aldrig går att förutsäga att framtiden blir på ett visst sätt. Det handlar om att planera. Om vi gör det finns mycket större chans att hamna nånstans där vi vill.

Text: Henrik Lundström