Publicerad 2019-03-27

This post is also available in English

Poesi för klimatet

Konst och litteratur spelar en undanskymd roll inom miljöforskning, men är helt nödvändig om vi ska klara de utmaningar vi står inför. Det säger poeten Jonas Gren. Under sin tid som gästkonstnär inom forskningsprogrammet The Seed Box undersökte han poesins betydelse för klimatarbetet.

– Det kommer inte att bli bra… Jorden kommer att bli varmare och det kommer bli sämre. Men en djup insikt från humaniora från alla tider är att livet är komplext, det är grötigt, det blir inte alltid bra, men vi måste orka stå ut.

Debatten om klimatet och klimatåtgärder landar ofta i ytterligheter, antingen teknikoptimism eller dystopiska framtidsbilder av jordens undergång, konstaterar poeten och författaren Jonas Gren. Poesi, menar han, kan erbjuda en möjlighet att stå kvar i det osäkra och att närma sig klimatfrågan på ett annat sätt.

– Vi kommer aldrig att kunna lösa den komplexa interaktionen mellan människorna och resten av planeten. Då kan vi ta hjälp av poesin, en av de konstformer som bejakar det olösbara.

Förra året tillbringade Jonas Gren en månad vid Linköpings universitet inom forskningsprogrammet The Seed Box. Tack vare ekonomiskt stöd från programmet, så kallad Seed Funding, kunde han och Erika Sigvardsdotter, migrationsforskare vid Röda Korsets högskola, fördjupa sig i en gemensam bokidé. De fick tillgång till ett eget rum och deltog i föreläsningar och seminarier.

– Vi fick också möjlighet att presentera våra idéer för programmets forskare som kom med sin input. Det blev höjdpunkten för oss rent samarbetsmässigt.

Målet med projektet är att skriva en populärvetenskaplig essäbok, som också använder poesi som ett redskap. I sitt arbete har Jonas Gren och Erika Sigvardsdotter utgått från komplexitetsforskning, och undersökt skillnader mellan komplicerat och komplext tänkande. Datorer exempelvis kan vara oerhört komplicerade, men är avgränsade och förutsägbara. Medan däremot ekosystem och klimatet styrs av komplexa interaktioner som inte enkelt kan reduceras i små delar och förstås.

– Det komplicerade tänkandet vill gärna hitta en lösning på klimatkrisen. Vi argumenterar i vår bok för att ett sådant tänkande ständigt leder fel. Det leder till besvikelser.

Fortfarande präglas vår syn på klimatet alltför mycket på ett komplicerat tänkande, anser Jonas Gren, som menar att vi behöver ett annat förhållningssätt.

– Tankegångarna är i grunden inte nya. Det här är en del av diskussionen om reduktionism kontra holistisk idétradition. Vi försöker i vår bok leta efter nya vägar framåt, utan att fastna i något läger.

Werner Aspenströms dikt ’Det som blev över’ har också varit en inspirationskälla. Dikten är ett slags lovsång till det ovissa. Den handlar om stuvbiten, biten som blir över när tygrullen är slut. Om vi människor gör för mycket avkall på vår inre stuvbit, blir vi potentiellt farliga individer som längtar efter antingen-eller-svar, säger Jonas Gren.

– Vi måste bejaka den lilla biten och orka ha kvar den inom oss. Så vårt projekt är ett slags akademiskt stuvbitsprojekt, där vi försöker skriva om det ovissa.

Poesi, litteratur och konst har traditionellt inte förknippats med miljöforskning. Men för programmet The Seed Box, samfinansierat av Mistra och Formas, är regelbundna besök av författare och konstnärer ett viktigt inslag i verksamheten. Sedan starten 2016 har konstnärer och forskare verksamma i skärningen mellan konst, humaniora och miljöforskning vistats i perioder vid Linköpings universitet.

– Syftet är att undersöka nya sätt att låta akademisk och konstnärlig praktik och metod befrukta varandra, förklarar programchefen Jesper Olsson.

Inom det som kallas Visitors Program bjuds framstående internationella namn in till Linköpings universitet. Dessutom gör programmet egna utlysningar, Seed Funding, som möjliggör gästvistelser, residencies. Detta har varit mycket positivt för forskningen inom The Seed Box, säger Jesper Olsson.

– Vistelserna har varit oerhört viktiga för det intellektuella utbytet inom programmet. Det har förtätat kontakterna med det övriga fältet inom miljöorienterad humaniora och stöttat våra yngre forskare, men också synliggjort The Seed Box både nationellt och internationellt, säger Jesper Olsson.

Jonas Gren har givit ut flera diktsamlingar där han väver samman natur, miljöhot och forskningsrön, bland annat Antropocen – Dikt för en ny epok. Men han har också ett förflutet som mastersstudent vid Stockholm Resilience Centre.

– Jag har varit tillbaka där och läst mina dikter. Då stod 150 miljöforskare som ljus och lyssnade. Det är spännande att höra tankar om ämnen på ett annat språk än det vanliga forskarlingot.

För Jonas Gren är poesi, konst och humaniora en motvikt mot rationellt tänkande, och en möjlighet till självreflektion. För planeten är det rentav en överlevnadsfråga.

– Alla stora mänskliga katastrofer har haft det gemensamma att människor inte har reflekterat och stannat upp och funderat över vad de gör. Det enda sättet vi kan göra det är genom humaniora och konst, det andra.

Text: Henrik Lundström