Publicerad 2018-05-02

This post is also available in English

Planetary Boundaries i fronten för tvärvetenskaplig forskning

Det teoretiska ramverket Planetary Boundaries som utarbetades vid Stockholm Resilience Centre för snart ett decennium sedan är mer aktuellt än någonsin. Forskargrupper över hela världen använder begreppet och utvecklar det när de forskar om vår framtid på jorden.

Nyligen publicerades en artikel i Nature Sustainability med titeln Good Life for All Within Planetary Boundaries? Där undersöker forskare knutna till Leeds University huruvida det är möjligt att leva med hög social rättvisa och samtidigt hålla sig inom planetens gränser för resursutnyttjande. Resultatet var nedslående.

– Tyvärr visade det sig att alla rika länder med hög social välfärd har det på bekostnad av att hålla sig inom planetens gränser. Inte heller Sverige kom inte väl ut på den listan, säger Johan Rockström, chef för Stockholm Resilience Centre.

Det var första gången som en skarp analytisk metodutveckling genomfördes för att kunna utröna var golvet för social välfärd finns inom ramen för de biofysiska gränserna.

Det är nu nio år sedan teorin Planetary Boundaries, om planetens gränser för resursutnyttjande, sjösattes. Teorin sätter ekologiska ramar som mänskligheten måste stanna inom för att inte riskera att destabilisera planeten och därmed urholka möjligheter för global mänsklig välfärd.

Planetary Boundaries gav eko i forskarvärlden och bland beslutsfattare, och det berodde enligt Johan Rockström framförallt på att ramverket föregåtts av decennier av forskning.

– Årtionden av vetenskapliga framsteg har visat hur mänsklighetens tryck på planeten ökat exponentiellt. Liksom att jorden är ett känsligt och komplext system där alla komponenter som klimat, biologisk mångfald och vatten samspelar och avgör hela jordsystemets tillstånd, säger han.

Under de nio år som förflutit har, enligt Johan Rockström, intensiv forskning pågått som spridit teorin, fördjupat den och bidragit till ytterligare precision och kunskap om nivån på de planetära gränserna.

– Rent vetenskapligt ligger begreppet Planetary Boundaries i fronten när det gäller tvärvetenskaplig forskningsdesign. Forskning som bygger på dessa tankar bedrivs runt om i världen, säger han.

Nyss nämnda Leeds University är ett exempel. När vi ber honom om fler exempel börjar han räkna lärosäten: Oxford, Australian National University, Stanford University, Harvard och på många fler universitet.

Teoribygget kring Planetary Boundaries är resultatet av tankemöda och forskningsansträngningar vid Stockholm Resilience Centre, främst drivet av Johan Rockström och Will Steffen från Australian National University. Idag används den generiska tankemodellen både i forskning och policyarbete.

Till exempel tar New Zeeland Centre for Environmental Law ramverket i bruk i sin forskning för att ta fram ett juridiskt ”Earth Trusteeship” för förvaltning av planetens allmänningar. Tyska regeringen använde Planetary Boundaries ramverk i sin underlagsrapport till G7-toppmötet 2015 om klimat och risk (A new Climate for Peace).

Ett viktigt forskningsspår är enligt Johan Rockström att undersöka hur överträdda klimatgränser påverkar andra planetära gränser. När temperaturen stiger med en och en halv eller två grader, vad händer då med planetens gränser för vatten, biologisk mångfald och näring såsom kväve och fosfor? Vilka övriga konsekvenser får det när permafrosten tinar och om avskogning och global uppvärmning knuffar regnskogen över tröskeln till en savann? Eller om haven börjar förlora sin förmåga att ta upp så mycket koldioxid som idag (cirka en fjärdedel av våra utsläpp)?

– Det är ett viktig vetenskapligt spår och vi har en artikel på gång till tidskriften PNAS. Det handlar om att om vi förlorar resiliens i ett avseende så gör vi förmodligen det även i andra, enligt Johan Rockström. Det kan enligt honom resultera i överraskande självförstärkande global uppvärmning.

En viktig del av forskningsfronten är därför att vidareutveckla systembaserade modeller av hela jordsystemet.

– Detta för att kunna fördjupa vår förståelse av hur planetära gränser interagerar med varandra.

Ett steg i den riktningen är att ta fram samtliga planetära gränsvärden, ett arbete som redan har inletts, enligt Johan Rockström.

Det arbete som Johan Rockström beskriver som mest spännande när det handlar om Planetary Boundaries, är ett internationellt initiativ som kallas ”The World in 2050”. Det har Stockholm Resilience Centre initierat tillsammans med det internationella institutet för systemanalys IIASA och FN-organet SDSN (Sustainable Development Solutions Network).

– Det vi tillsammans gör är att ta fram scenarier för hur världen kan transformeras för att nå FN:s alla globala mål för hållbar utveckling, inom planetens gränser, säger Johan Rockström.

Han talar här om de 17 så kallade SDG-målen, Sustainable Development Goals, de globala målen för hållbar utveckling.

Text: Thomas Heldmark