Publicerad 2019-09-25

This post is also available in English

Nya samarbeten provocerade fram kreativa resultat

Under andra fasen av Mistra Future Fashion tog forskningen ett språng framåt. Genom att man införde nya arbetssätt uppstod gränsöverskridande samarbeten av hög kvalitet mellan de olika disciplinerna. Det är en av lärdomarna av programmet som nu avslutas, menar designprofessorn Kay Politowicz.

– Det var under andra halvan av programmet som det verkligen uppstod ett förtroende och en dynamik bland oss inblandade. Det berodde delvis på att arbetssättet förändrades, säger Kay Politowicz.

Designern Kay Politowicz är professor vid Chelsea College for Art & Design och har en lång karriär i gränslandet mellan konst och akademi. Hon har varit involverad i Mistra Future Fashion sedan starten 2010. Nu när programmet löpt mot sitt slut sammanfattar hon forskningen.

– Det har varit en spektakulär resa och ett otroligt generöst erbjudande att få arbeta så länge med en fråga. Tillsammans med statsvetare, sociologer, antropologer – alla med sitt perspektiv har vi haft samma problem för ögonen: Hur gör vi modeindustrin hållbar utan att den blir mindre lönsam? Hur ska det gå till rent praktiskt och vilka systemförändringar är nödvändiga och möjliga?

Detta provocerade fram kreativa idéer, berättar Kay Politowicz.

– Redan från början var ansatsen tvärdisciplinär. Men det var inte förrän under programmets andra fas som de olika disciplinerna verkligen gifte sig med varandra. Det var då man gick från tvärvetenskap till samproduktion av kunskap.

Det berodde på att de medverkande hade lärt känna varandra och upprättat ett förtroende. Men ännu viktigare var enligt Kay Politowicz att lagen inom programmet  delades om inför de andra fasen. Man rörde om i grytan, inrättade nya teman, tvingade fram nya arbetssätt.

– Det var ett lyckat drag. Plötsligt uppstod samarbeten av en helt annan kvalitet än tidigare. Jag kunde sitta tillsammans med kemister, sociologer, jurister och alla var ödmjuka och öppna och vågade säga obekväma saker till varandra. Det menade många var nyskapande. Det är inte alltid helt enkelt att säga till ett stort modeföretag att fast fashion, kläder i enkla material som inte håller så länge men inte heller belastar miljön i någon högre grad,  inte är en hållbar affärsmodell.

Hon lärde sig också se komplexiteten i frågorna. Det finns en demokratiaspekt i fast fashion, att även människor med lägre inkomster ska ha råd att klä sig vackert. Liksom frågor om hur plaggen skulle designas. Är det viktigast att de är lätta att återvinna eller att de håller länge och har en lång livstid?

Dessa frågor blev en ögonöppnare för en designer som Kay Politowicz. Hon insåg att hon måste tänka mycket längre, över hela plaggets livstid. Hon lärde sig också vikten av att mäta och räkna på slutprodukten mer än vad hon gjort tidigare.

– Det var stora idéer som föddes i dessa möten och jag tycker att vi har fört frågan långt framåt. Det var fantastiskt att ha med ett stort företag som H&M, för om de ändrar något så påverkar det hela branschen. Men det var lika spännande att ha med ett mindre företag som Fillipa K, det är en mindre skuta som kan vända och göra stora förändringar från en säsong till nästa, säger Kay Politowicz.

Av forskarna i programmet lärde hon sig vikten av att sätta upp en hypotes som de sedan testade. Det hon tror att forskarna lärde sig av henne var att pröva mer ohämmat.

– Design är en spekulativ verksamhet där du testar en massa saker, utan att alltid veta om du gör rätt. Jag tror att det förhållningssättet har berikat mina forskarvänner, säger Kay Politowicz.

Mistra Future Fashion höll sin slutkonferens i Stockholm i juni. Men Kay Politowicz och de andra medverkande skissar redan på en fortsättning av samarbetet. Bland annat har Chelsea College for Art & Design där Kay Politowicz är verksam upprättat ett center för cirkulärt mode: Centre for Circular Design.

Text: Thomas Heldmark