Publicerad 2019-11-06

This post is also available in English

Ny bok beskriver löntagarfondsstiftelsernas historia

Boken ”Stiftelserna ett kvartssekel – en hisnande resa från löntagarfonder till forskningspengar”. beskriver hur Mistra, och fem andra stiftelser, skapades av pengarna som kom från de nedlagda löntagarfonderna.
Och hur de olika stiftelserna har kunnat spendera många miljarder på forskning samtidigt som deras kapital har växt.

Hallå där Klas Eklund….

Senior ekonom som lagom till Mistras 25-årsjubileum skrivit en bok om löntagarstiftelsernas historia: Stiftelserna ett kvartssekel – en hisnande resa från löntagarfonder till forskningspengar.

Vad lärde du dig som du inte visste innan?

Att stiftelserna visat sig vara så väldigt framgångsrika. De har finansierat stora projekt och program som knyter samman skilda discipliner vid olika högskolor. De har skapat viktiga resultat och ändå finns pengarna kvar och har dessutom vuxit. Jag tvivlar på att löpande politiska anslag över 25 år skulle ha gett lika bra resultat. Det vet jag förstås inte, men jag tvivlar på det.

Du tycker alltså att stiftelserna har skött sig?

Ja, och det visar även utvärderingar av KVA och IVA. De är för det mesta positiva.

Hur ser själva historien ut?

Det finns en nästan 20 år lång förhistoria. De så kallade löntagarfonderna som föreslogs av LO-ekonomen Rudolf Meidner skulle på sikt leda till att facket tog över ägandet av näringslivet. Förslaget vållade naturligt nog het strid. När fonderna till slut skulle bli verklighet i början av 1990-talet var de urvattnade och tandlösa. Men de stack fortfarande i ögonen och regeringen Bildt upplöste dem. Det gjorde att man satt med 15 miljarder kronor i knäet. Då rörde striden i stället hur pengarna skulle användas, och utbildningsminister Per Unckel drev idén om en stor forskningssatsning som skulle modernisera Sverige.

Själv var jag var planeringschef på finansdepartementet under åren då löntagarfonderna debatterades. Jag satt i själva verket bredvid dåvarande finansminister Kjell-Olof Feldt i riksdagens kammare när han komponerade den famösa dikten:

”Löntagarfonder är ett jävla skit, nu har vi baxat dem ända hit”.

Vi hade en intern tävling där på bänken om att skriva en dikt om löntagarfonder. Feldt vann. Det finns faktiskt en fortsättning på hans dikt:

”…Sen ska de fyllas med varenda pamp,
som stött oss i vår kamp”.

Det var ironi förstås.

Sverige var i kris under de åren. Att fatta beslut om långsiktig forskningsfinansiering i en sådan kritisk period, skulle det kunna hända idag?

Kanske. Då hade vi en hemlagad valutakris, fastighetskris och bankkris. Unckel ansåg att det var just då man skulle satsa på framtiden. Näringslivet behövde kapital men också långsiktig teknikutveckling för att komma starkt ur krisen. Idag är vi på väg in i en lågkonjunktur men vi har stora tekniska och sociala utmaningar framför oss. Det handlar om allt från klimatet till bostadsbristen. Det skulle nog behövas en liknande satsning idag.

Hur ser du då på stiftelsernas framtid?

En fråga alla stiftelser behöver brottas med är hur länge de ska leva. Från början var det ju tänkt att kapitalet skulle ätas upp, men det har inte skett. Börsen har ju gått starkt. Jag tror att alla stiftelser tänker sig fortsätta ett tag till men frågan om evigt liv eller ej kommer de behöva hantera.

 

——

Klas Eklund har sedan länge varit involverad i stiftelsernas arbete, inte minst i Mistra där han suttit i styrelsen och i dess kapitalförvaltningskommitté. Skriften ”Stiftelserna ett kvartssekel – en hisnande resa från löntagarfonder till forskningspengar” – ges gemensamt ut av Östersjöstiftelsen, KK-stiftelsen, STINT, Riksbankens Jubileumsfond, Mistra och Stiftelsen för strategisk forskning SSF.

Text: Thomas Heldmark