Publicerad 2019-11-06

This post is also available in English

Mistra Dialog: hur får man genomslag för evidens inom EU?

Vad händer på klimat- och miljöområdet inom EU framöver och hur kan Mistras program bidra med kunskap för lagstiftning och beslutsfattande? Representanter för flera Mistraprogram möttes och diskuterade på ett dialogmöte, för att delge egna erfarenheter och formulera strategier.

Mötet genomfördes i samarbete med SEI (Stockholm Environment Institute) och IEEP (Institute for European Environmental Policy). Projektledaren Mia Pantzar, med lång erfarenhet av EU-lagstiftning på miljöområdet, inledde med att illustrera beslutsprocessen inom EU. En svårnavigerad miljö med sin egen dagordning, mängder av myndigheter och organisationer, tiotals direktorat och inte minst kommissionärer, vilka dessutom byts ut med jämna mellanrum.

– Att interagera i Bryssel är inte olikt interaktionen med beslutsfattare på hemmaplan. Det handlar om att identifiera rätt person vid rätt tidpunkt och att förstå vilken information som personen behöver och kan ta till sig. Kanske viktigast av allt är att tydligt visa på policyrelevansen av sina resultat, säger Mia Pantzar.

En skillnad mellan EU:s arbetssätt och det traditionella hos svenska myndigheter är att tidiga utkast diskuteras under arbetets gång, istället för att invänta remissmöjligheter på nästan färdiga förslag. Det gör att det finns möjlighet att påverka diskussionen på flera sätt. Tajmingen är viktig.

De flesta ansåg att en tvärvetenskaplig angreppsvinkel och en uthållighet som möjliggörs av långsiktiga satsningar, liknande Mistras program, är goda förutsättningar för att nå framgång. Men att det är viktigt att vara tydlig med sitt budskap och våga stå för det.

Inom SEI har man haft framgångar vid projektbyggandet genom att tidigt involvera målgrupper i processen, en metod som kallas co-creation. Ett sätt att uppnå det är att hitta grundläggande ”minsta gemensamma nämnare” kring vilka man, trots olikheter i andra frågor, är överens. En annan viktig åtgärd kan vara att välja aktiva styrelseledamöter, som kan verka som ambassadörer för programmet. Det kan krävas i de många kontakter med nyckelpersoner, myndigheter, NGO:s och andra lobbygrupper, som är nödvändiga för att marknadsföra och förankra projekten.
Det krävs en stor arbetsinsats för att leda ett forskningsprogram och tiden kan bli knapp att också hinna bevaka policyutveckling inom EU. Ett förslag som framkom var att Mistra tillsammans med andra finansiärer kunde samverka i sin bevakning av EU:s miljöpolitik. Kanske också bevaka vad som händer i Washington DC.

IEEP och SEI kommer att, inom ramen för det uppdrag de nu har, sammanställa en handbok till Mistra med viktiga hållpunkter kring tidsramar och kontakter på EU-nivå.

– Projektet är lämpligt just nu med det nya Europaparlamentet och den inkommande kommissionen. De kommer att fatta beslut de närmsta åren som får stor betydelse för huruvida vi lyckas vända trenden vad gäller till exempel växthusgasutsläpp och förlust av biologisk mångfald. Vetenskapligt robust, opartisk och inkluderande forskning behöver ligga till grund för besluten, och därför också vara tillgänglig för europeiska tjänstemän, och presenterad på ett sätt som beslutsfattare kan förstå och ta i beaktande, menar Mia Pantzar.

Text: Jonas Förare