Publicerad 2018-09-26
This post is also available in EnglishMat, semester och inredning i forskningsfokus
Våra vanor och drömmar gör konsumtion till ett besvärligt forskningsområde. Men under de kommande åren ska forskningsprogrammet Mistra Sustainable Consumption undersöka hur den ska bli mer hållbar. Målet är att det ska kunna ske utan att vi ska behöva försaka vår livskvalitet.
Genom åren har det forskats mycket om hur produktion av varor och tjänster ska kunna bli miljövänligare. Och det med framgång.
– Det har varit en viktig forskning, utan en hållbar produktion kan vi aldrig få en hållbar konsumtion. Men forskningen har inte skärskådat konsumtionens omställning lika noga, säger Karin Bradley som delar chefskapet för forskningsprogrammet Mistra Sustainable Consumption med Åsa Svenfelt. Båda är verksamma på KTH.
En anledning till att det är ett så svårt område är att konsumtion berör vår mest privata sfär. Inte minst våra drömmar och vår vilja att leva ett gott liv.
– När vi fick höra om Mistras utlysning för ett program om hållbar konsumtion var vi en grupp forskare, från både KTH, Chalmers och Lunds tekniska högskola, som såg en möjlighet att göra något intressant. Men vi funderade inte så mycket på vad Mistra ville ha, mer på vad vi själva såg som viktiga frågor.
Det var en lyckad ingång och nu fyller Mistra Sustainable Consumption, med undertiteln ”Från nisch till mainstream”, snart ett år. Programmet engagerar just nu 14 forskare och sju doktorander och har 23 olika samhällspartners. Bland dem ett flertal universitet och högskolor, ett antal myndigheter och olika företag. Några är stora medan andra är små.
– Att vi valde devisen ”Från nisch till mainstream” beror på att vi vill titta på vad som krävs för att en mer hållbar konsumtion ska bli tillgänglig för alla. Men framförallt eftersom vi utgår från det som idag betraktas som ett nischbeteende för att se hur det ska kunna bli till mainstream i morgon.
Ett exempel; att åka tåg till Berlin är idag både krångligt och dyrt vilket gör att det bara är några få entusiaster som väljer det alternativet. Frågan blir då vad som krävs för att det ska bli enkelt och prisvärt, och därmed något som många väljer att göra.
Enligt Karin Bradley handlar hållbarhet inte om att vi ska bli asketer, och ägna livet åt försakelser. En omställning till mer hållbara konsumtionsmönster kan mycket väl innebära en ökad eller bibehållen livskvalitet.
– Egentligen är det enkelt, forskningen har flera gånger visat att finns ett samband mellan materiellt välstånd och lycka. Men bara till en viss gräns, kommer man över en viss nivå vänder det ofta.
En av utmaningarna är att den offentliga debatten om konsumtion ofta handlar om vad vi INTE ska göra, och mindre om att skapa en attraktiv bild av en hållbar livsstil.
– Vi vet att stränga miljöargument bara biter på ett fåtal medan flertalet slår ifrån sig när de känner sig ifrågasatta. Därför har vi breddat vår forskning från ett ensidigt fokus på miljö till att även handla om folkhälsa, jämlikhet och livskvalitet.
En annan viktig fråga är om vägen till hållbarhet går via ökad effektivitet, att varor tillverkas med mindre resurser, eller om vi även måste minska vår konsumtion och prata om tillräcklighet.
– Att de produkter vi behöver produceras effektivt är viktigt men frågan är om det räcker. Sannolikt måste vi även dra ner på vår konsumtion. Och i samma ögonblick som vi börjar resonera i de här termerna närmare vi oss en politiskt mycket känslig fråga. Men vi ska inte driva politik, vår uppgift är snarare att bistå politiker med underlag.
Innan programmet kom igång funderade Karin Bradley, och de kollegor som var med och formulerade ansökan, mycket på vilka grupper som skulle ingå i programmet. En fråga var om man inom ett program som ska verka för att nischlösningar ska bli till mainstream kan skapa ett fungerande samarbete mellan olika partners. Inte minst mellan företag som verkar på en kommersiell och global marknad och små lokala företag som lever på att återvinna ting som andra har ratat.
– Vi bestämde oss för att samarbeta med globala såväl som små lokala aktörer, så länge de har en vilja att skapa en förändring. Och det har varit lyckosamt. Inte minst eftersom flera av de stora företag som ingår, och som idag står för en stor del av konsumtionen som inte är hållbar, ofta själva vill lägga om arbetet för att skapa mer hållbara affärsmodeller. Inom företagen finns dessutom ofta delar som driver en egen nischverksamhet.
Det kan handla om ett IKEA-varuhus med en second hand-försäljning av egna varor, eller livsmedelshandlaren som möblerar om för att öka försäljningen av hållbara produkter.
De färdplaner som i slutfasen ska tas fram kommer att ha ett fokus på vad Sverige kan göra. Forskarna kommer också att studera vad styrning mot en viss ”hållbar” konsumtion kan få för rekyleffekter. Det kan till exempel handla om vad en övergång till mer vegetarisk kost kan få för sidoeffekter, säg att människor spar pengar som de använder till mer flygresor, då blir kanske nettoeffekten för klimatet negativ. Därför gäller det att hitta lösningar och styrmedelspaket som styr bort från oönskade sidoeffekter.
Tankar kring programmet från styrelsemedlemmar
Annika Helker Lundström, är ordförande i Mistra Sustainable Consumptions programstyrelse.
Annika Helker Lundström har både varit engagerad som utredare hos regeringen, varit ordförande för Återvinningsföretagen och vd för Svensk Vindindustri. Hon är nu även ordförande för IVL Svenska Miljöinstitutet.
– Det var när jag i slutet av 1990-talet var ordförande för Återvinningsföretagen som jag på allvar började intressera mig för hållbar konsumtion, och produktion. Men det var även där som jag började se hur något som var ett nischbeteende kunde bli till mainstream.
Enligt Annika Helker Lundström finns mycket kunskap om vår konsumtion, men väldigt lite av den är användbar när vi nu ska stimulera en mer hållbar livsstil.
– Vi behöver veta mer om vad både vi som privatpersoner, handeln och tillverkningsindustrin kan bidra med.
Programmet har nu kommit igång på allvar, menar Annika Helker Lundström. Och alla parter som ingår är ambitiösa och har en vilja att lyssna och lära av varandra.
– Samsynen om vad vi ska göra är god men det resultat vi kommer att få fram kan komma att kräva stora omställningar för många. Och då får vi nog räkna med att det kan bli en del kontroverser. Det är inget vi räds, det är snarare en styrka att vi har lyckats samla aktörer från så många olika områden.
En annan utmaning som Annika Helker Lundström ser framför sig är hur de ska kommunicera den kunskap som programmet genererar.
– Många vill leva ner hållbart men om vi pekar för mycket med hela handen kan effekten bli en motsatta.
———
Jan Bertoft, generalsekreterare på Sveriges Konsumenter och ledamot av Mistra Sustainable Consumptions styrelse om hur han ser på programmet.
Att skuldbelägga konsumenter löser inga problem, menar Jan Bertoft.
– Vi konsumenter kan inte ta ansvar för hela omställningen till en mer hållbar konsumtion. Även företagen och politiker måste dra sina strån till stacken.
Enligt honom har Sveriges konsumenter valt att engagera sig i programmet eftersom en hållbar konsumtion och utveckling har blivit allt viktigare för konsumenter, både i Sverige och globalt.
– Därför är det viktigt att vi får alla fakta på bordet, inte minst för att kunna avliva alla de myter som finns inom området idag. Som att allt vi sorterar och återvinner sedan blandas ihop igen, eller att om vi bara informerar ordentligt kommer konsumenterna att börja agera annorlunda.
Jan Bertoft är noga med att påpeka att både konsumenter, företag och politiker har viktiga roller i arbetet mot en mer hållbar utveckling.
– Vi kan utnyttja vår konsumentmakt men vi kan inte ta ansvar för hela lösningen. Även politiken och företagen måste bidra. Politiken genom att presentera åtgärder, det kan vara både skatteförändringar och lagstiftning, som bidrar till att skapa en mer hållbar utveckling. Och deras lösningar måste vara breda och långsiktiga.
Företagen har, menar han ett ansvar att erbjuda varor och tjänster som underlättar för oss konsumenter. I en del branscher har utvecklingen i den riktningen tagit fart, till exempel inom dagligvaruhandeln. Däremot är hemelektronikbranschen snarare är en del av problemet än lösningen.
Även om vi som privatpersoner inte kan avkrävas hela lösningen måste vi, enligt Jan Bertoft, förstå att vi har ett ansvar.
– Men vi ska inte skuldbelägga konsumenterna, gör vi det skapar vi mer uppgivenhet än förändringskraft. Därför är det en delikat fråga, och som vi bör söka svar på, hur mycket ansvar vi kan lägga på konsumenter.
Jan Bertoft menar dock att Sveriges Konsumenter, som organisation, har en viktig roll i programmet.
– Forskningen kan bidra med kunskap men de kan sällan driva sina slutsatser politiskt. Det kan vi, och därmed bidra till en verklig förändring. Därför hade jag hoppats att vi nu skulle ha fått en mer policyskapande roll inom programmet, men det kanske kommer när vi har kommit lite längre.
När programmet första etapp avslutas 2021 hoppas Jan Bertoft att vi har tagit betydande steg mot målet. Både genom att konsumenterna har börjat förändra sina beteende samtidigt som politikerna har tagit politiska beslut samtidigt underlättar för konsumenter och företag att agera mer hållbart.
Fakta – Mistra Sustainable Consumption står på tre ben
För att göra programmet mer hanterligt kommer man att fokusera på tre områden; mat, semester och inredning.
Mat
Mat är ett område där samhället har styrt i mindre grad men där det finns både stora miljö- och hälsovinster att göra. Samtidigt är det ett svårt ämne att angripa, både för forskare och politiker. Inte minst eftersom det vi äter handlar om kultur, tradition och grundläggande vanor.
Här finns flera ingångar. Både kring den mat vi äter, hur den odlas, transporteras och hur den tillagas. Med mat kan även vara ett sätt att stärka den lokala ekonomin, samtidigt som vi kan bli mindre sårbara om vi lär oss mer om allt från hur man odlar vår potatis till hur man bästa syrar sina grönsaker.
Semester
Till skillnad från vårt dagliga resande har politiker inte velat lägga sig i våra semesterresor i någon större utsträckning. Men i takt med att välståndet ökar har både de korta och de långväga semesterresorna blivit fler.
Även det här är ett känsligt ämne eftersom semesterresan är ett av de sätt som vi belönar oss själva. Det handlar även om något så viktigt som att vi behöver ladda våra batterier för att klara vardagen.
Frågan blir därför hur vi ska kunna semestra på ett mer hållbart sätt.
Inredning
De möbler och den inredning vi har vi våra hem har hittills haft långa cykler. Men nu förändras vårt konsumtionsmönster och byter ut våra kök och soffor i en allt snabbare takt. Samma sak gäller kuddar och annat smått och gott i våra hem.
Frågan blir vad det får för konsekvenser. Men även vad nya affärsmodeller kan leda till för resultat. Till exempel om vi hyr soffa och de pengar vi, åtminstone för stunden, inte behöver lägga ut kommer att läggas på en utlandsresa istället.
Forskning drivs i flera steg
Det första som sker inom programmet är att kartlägga de tre områdena.
Därefter ska förändringar bland konsumenter, civilsamhället och näringsliv studeras. Samtidigt utforskas olika former av styrmedel.
Sista steget innan forskningsprogrammet avslutas 2021 är att ta fram ett antal färdplaner med förslag på åtgärder.