Krokig väg från vetenskap till miljöpolicy

Naturvetenskaplig forskning har haft avgörande betydelse för att upptäcka problem i miljön. Uttunningen av ozonskiktet, övergödning och klimatförändring är bara några exempel. Mistras råd för evidensbaserad miljövård, Mistra EviEM, är ett initiativ som ska bidra till att vetenskapliga resultat också når ut till beslutsfattare. Men steget från forskning till framgångsrik miljöpolicy är långt ifrån självklar, konstaterar Karin Edvardsson Björnberg, projektledare för Mind the Gap.

– Tack vare forskning vet vi idag mycket om vad som behöver göras för att uppnå de 16 nationella miljömålen. Ändå går miljömålsarbetet långsamt, exempelvis för de mål som rör kemikalier och biologisk mångfald. Varför? Vilka fördröjningsmekanismer finns? Det vill vi studera närmare, säger hon.

Karin Edvardsson Björnberg är docent i miljöfilosofi vid KTH och har varit aktiv inom forskningsprogrammet Mistra Biotech. I det Formas-stödda projektet Mind the Gap studerar hon steget från vetenskap till politik, i synnerhet hur missbruk, misuse, av vetenskap fördröjer och förhindrar att forskningsresultat omsätts till miljöpolicy.

– Missbruk eller medvetna misstolkningar av vetenskapliga data har framförallt diskuterats i USA och då främst på klimatområdet. Vi vill se i vilken utsträckning missbruk av vetenskap och fördröjningsmekanismer förekommer i den svenska miljöpolitiska debatten, även inom politikområden som rör kemikalier och biologisk mångfald.

Kartlagt missbruk i vetenskap

Missbruk av vetenskap kan ske på många olika sätt. Några av dem lyfts fram i den kartläggning där projektet gått igenom drygt 120 vetenskapliga artiklar på temat vetenskaps- och klimatförnekelse, framförallt från USA. Direkta eller indirekta hot mot klimatforskare är det kanske mest flagranta sättet att påverka den vetenskapliga processen. Cherry-picking, där enskilda forskningsdata lyfts fram utan att man ser till helheten, är ett annat sätt att missbruka klimatvetenskap, enligt Karin Edvardsson Björnberg. Ett tredje är att ställa orimliga krav på bevisbörda.

– Det råder en stor uppslutning inom klimatvetenskapen, men det finns också enskilda individer som tycker annorlunda. Det blåser man upp till vetenskaplig osäkerhet. Man kräver av klimatforskarna att resultaten ska vara bortom allt rimligt tvivel, men då har man inte förstått hur vetenskaplig kunskap produceras, säger hon.

Påverkar samhället brett

De sätt på vilka klimatförnekare och andra felaktigt använder vetenskapliga resultat påverkar inte bara enskilda klimatforskare. Det får också konsekvenser för samhällsdebatten och i slutändan det globala beslutsfattandet enligt Mikael Karlsson, filosofie doktor och en av forskarna som deltar i projektet på KTH.

– Klimatförnekelse i framförallt USA har ett haft ett starkt avtryck på klimatdebatten där. Och därmed på hela den globala debatten och hanteringen av klimatfrågan, säger Mikael Karlsson.

I en annan av projektets delstudier ska Michael Gilek, professor i miljövetenskap vid Södertörns högskola, studera hur vetenskaplig konsensus har etablerats när det gäller frågan om övergödning av Östersjön. Länge rådde oenighet bland forskare om huruvida kväve eller fosfor var den huvudsakliga orsaken till övergödningen. Delstudien bidrar därmed till att belysa en viktig vetenskapsfilosofisk fråga.

– Hur skiljer sig förnekelse från skepsis? Att ha en skeptisk hållning är en del av den vetenskapliga processen. Men nånstans finns en gräns mellan att vara förnekare och att vara skeptisk, säger Karin Edvardsson Björnberg.

När är forskare tillräckligt överens?

Enligt Karin Edvardsson Björnberg är det intressant att studera ett begrepp som vetenskaplig konsensus. Vad är det egentligen? Hur skapas det på miljöområdet? Och när råder vetenskaplig konsensus?

Mind the Gap pågår fram till 2017, men redan har hon och hennes kollegor i projektet fått många förfrågningar att föreläsa, bland annat hos Miljömålsberedningen som arbetar för en bred politisk samsyn kring de svenska miljömålen. Enbart en skrivbordsprodukt vill varken Karin Edvardsson Björnberg eller Mikael Karlsson producera. Istället hoppas de på sikt kunna bidra till att stärka miljömålsarbetet.

– Jag skulle vilja se ett brett forskningsprogram ta itu med varför det är så svårt att uppnå miljömålen. Vi gör en del, men frågan förtjänar en mycket större belysning än vad vi mäktar med i vårt projekt, säger Mikael Karlsson avslutningsvis.