Publicerad 2020-02-19

This post is also available in English

GMO-lagstiftningen hanterar inte risker på ett rimligt sätt

Sven Ove Hansson har en förhoppning; att forskningsprogrammet Mistra Biotech under sina åtta år har bidragit till att debatten om genmodifiering har blivit mer vetenskapsbaserad.

– Den GMO-lagstiftning som finns idag kan inte motiveras med vad vi vetenskapligt känner till om riskerna, menar han.

Det finns många exempel på att förnuftsmässigt tänkande har svårt att slå igenom, klimatdebatten är ett sådant. Om man utgår från att världen är rationell kan man bli lite frustrerad. Men man måste inse att så fungerar inte vi människor. Det menar Sven Ove Hansson, professor i filosofi vid KTH.

Han har en lång och framgångsrik forskarkarriär bakom sig. Under en stor del av 2000-talet har Sven Ove Hansson lett filosofiämnet på högskolan, men det formella ansvaret har han på senare år lämnat över till andra. Trots att han passerat pensionsåldern, har han inga planer på att trappa ner sin egen forskning. Inte ens när Mistra Biotech avslutas.

När jag ber honom peka ut den viktigaste erfarenheten från hans forskargärning nämner han särskilt perioden 1975–1978.

– Åren som fackligt aktiv, då jag jobbade med riskfrågor tillsammans med dem som själva var utsatta för risker, var väldigt viktiga för mig och har bidragit till min drivkraft som forskare fram till idag.

Som 24-åring hade Sven Ove Hansson kommit långt på läkarutbildningen i Lund. Men han valde att hoppa av studierna för att istället ägna sig åt fackligt arbete. Under tre år jobbade han som arbetsmiljöansvarig på dåvarande Fabriksarbetareförbundet, Fabriks, för att begränsa exponeringen för kemikalier hos landets industriarbetare.

– Jag var ute på många arbetsplatser och talade med människor som utsattes för hälsorisker på grund av sina jobb, och jag har suttit i ett stort antal förhandlingar och överläggningar. Mycket handlade om att visa på vetenskapliga argument om att något var farligt. Det har gett mig en väldigt fast grund för att praktiskt hålla på med riskfrågor.

Sven Ove Hansson påbörjade sin akademiska karriär förhållandevis sent i livet. Han disputerade som 40-åring – för första gången. Efter avhoppade medicinstudier och fackligt engagemang på 70-talet, jobbade han politiskt under några år på Socialdemokraternas partikansli. I mitten av 1980-talet utsågs han till huvudsekreterare i den statliga kommission som såg över dåtidens lagstiftning på kemikalieområdet – ett bestående arv från den är den försiktighetsprincip som fortfarande är ett rättesnöre i svensk kemikaliehantering. På kommissionens förslag inrättades även Kemikalieinspektionen 1986.

Därefter påbörjade han forskarutbildningen vid Uppsala universitet och avlade doktorsexamen i teoretisk filosofi 1991. Bara något år senare disputerade han en gång till – denna gång i praktisk filosofi.

– Jag har alltid varit motståndare till den gamla svenska uppdelningen av filosofiämnet i en praktisk och en teoretisk del. Jag hade hållit på med saker i båda ämnena, så när jag skrev en bok om praktisk filosofi passade jag på att disputera en gång till, det var inget stort extraarbete.

I sin fortsatta forskargärning som filosof har Sven Ove Hansson arbetat mycket med riskfilosofi, bland annat har han fördjupat sig i hur försiktighetsprincipen kan och bör tillämpas inom olika områden.

– Jag är ganska bred i mitt intresse. Genomgående har det handlat om att få reda ut saker, att få mer precisa sätt att hantera frågor. Det finns en stark rationalitetssträvan i mitt arbete.

Sven Ove Hansson har också jobbat med utåtriktad verksamhet, framför allt med frågor som rör gränsdragningen mellan vetenskap och pseudovetenskap, sådant som utgör sig för att bygga på vetenskap men inte gör det. Bland annat var han Föreningen Vetenskap och Folkbildnings första ordförande.

– Det är viktigt att vetenskap kan vara till nytta för samhället. Mycket av det jag hållit på med har sådana syften. Men då måste man också ha tålamod att jobba inomvetenskapligt och utveckla nya metoder.

Sedan 2012 har Sven Ove Hansson varit programchef för Mistra Biotech. Programmet har verkat för en mer vetenskapsbaserad och tillåtande syn på genmodifierade grödor och livsmedel, GMO.

– EU:s restriktiva GMO-lagstiftning gör det mycket svårt att odla och använda genmodifierade grödor och livsmedel. Men det är en teknik som kan bidra till att vi kan nå viktiga hållbarhetsmål, framförallt för minskad miljöpåverkan och klimatanpassning inom det svenska jordbruket.

Lagstiftningen tillåter inte en balanserad bedömning, utan innebär i praktiken ett generellt förbud. Om försiktighetsprincipen, som Sven Ove Hansson studerat och arbetat praktiskt med genom åren, skulle tillämpas mer vetenskapligt rationellt – och väga nytta mot risk i varje enskilt fall – skulle mer genmodifierade jordbruksprodukter tillåtas, menar han.

– Den GMO-lagstiftning som finns idag bygger på en tillämpning av försiktighetsprincipen som inte kan motiveras med vad vi vetenskapligt känner till om riskerna.

Han understryker att han inte är någon ensidig GMO-förespråkare, utan han vänder sig emot den polarisering som råder. Istället för att lagstiftningen fokuserar på vilken teknik som används är det viktigare att se till resultatet.

– Man kan naturligtvis göra dumheter även med genteknik. Men de GMO-verktyg som växtförädlare använder idag ger inte upphov till någon särskild farhåga. Det råder vetenskaplig konsensus kring detta.

Det opinionsmässiga och politiska motståndet bygger bland annat på föreställningen om att människan inte ska gripa in i naturen. Men det har inget med riskvärdering att göra, menar Sven Ove Hansson. Dessutom, konstaterar han, har vi redan med dagens traditionella växtförädlingsmetoder förändrat många grödor så långt att de inte överlever på egen hand.

– Argumenten emot GMO-grödor handlar väldigt ofta om en föreställning om det traditionella jordbrukets naturlighet som inte är sanningsenlig. Se på vetet till exempel, det är så domesticerat och förädlat att det inte har någon chans att klara sig på egen hand i naturen.

Inom Mistra Biotech, som är inne i sin andra fas och avslutas under 2020, har Sven Ove Hansson och hans kollegor jobbat för en mer vetenskapsbaserad syn på gentekniken, bland annat har man bidragit med underlag till lagstiftning.

– Det finns ingen genväg förbi en offentlig diskussion, där man diskuterar olika invändningar. På detta område liksom på andra har forskare en skyldighet att redovisa vad man vet och att delta i en konstruktiv debatt och lyssna på vad andra har att säga.

Kanske har programmets långsiktiga påverkansarbete börjat bära frukt. Under programperioden har forskarna märkt av en förskjutning i Sverige i riktning mot ett mer vetenskapsbaserat synsätt i de här frågorna, säger Sven Ove Hansson.

– Även i kretsar som tidigare varit engagerade i motståndet mot GMO är man idag något mindre negativt inställd till tekniken. Jag hoppas att Mistra Biotech har bidragit till det. Det finns inga metoder för att visa det, men om vi har bidragit till en omsvängning skulle det i så fall vara det viktigaste resultatet för Mistra Biotech.

Om Sven Ove Hansson

Programchef för Mistra Biotech, som avslutas under 2020, och professor i filosofi vid KTH.

Ålder: 68

Familj: Fru och två utflugna barn

Bor: Bromma

Intresse: Mitt stora intresse är musik – jag är engagerad i Föreningen Tidig musik och jag spelar fiol i KTH:s symfoniorkester.

Favoritkompositör: Alla okända kompositörer. Jag är väldigt förtjust i barockmusik. Det finns många kompositörer från den tiden som man aldrig hört talas om, men som har skrivit väldigt fin musik.

Oanad talang: Jag har inga talanger, jag jobbar hårt!

Text: Henrik Lundström