Publicerad 2018-12-12

This post is also available in English

Europiskt perspektiv gav nya insikter om svensk avfall

Nils Johansson fick stöd av Mistra Fellows för att studera politiken bakom europeisk avfallshantering på miljöforskningsinstitutet Öko i Berlin.
Hans viktigaste insikter var att den svenska avfallshanteringen inte fungerar som bra som den borde.

Mistra vill att yngre forskare ska få en internationell utblick och fördjupad förståelse av europeiska och internationella policyprocesser. Därför har de skapat programmet Mistra Fellows.

En av dem som har tagit chansen att komma ut i världen är Nils Johansson från KTH och aktiv inom Mistra Closing the Loop. Med ett fokus på avfallsfrågor kring avloppsslamm och bottenaskor valde han att arbeta på miljöforskningsinstitutet Öko i Berlin.

En tid som både var lärorik och omtumlande. Inte minst eftersom han kom till insikten att svensk lagstiftning och praxis när det gäller avfallshantering av restfraktioner inte är så bra som många tror.

– När vi talar om cirkulär ekonomi krockar målen om en giftfri miljö och ökad återvinning. Lagstiftningen kring resurser och risker är ologisk, saknar helhet och flexibilitet. Konsekvensen av dagens avfallspolitik är att vi missar båda målen, säger Nils Johansson.

Han förtydligar vad han menar genom att peka på att det är möjligt att använda  förorenat slam som gödningsmedel i parker, utan krav på föroreningsinnehåll, medan avfallsbaserade fyllningsmassor som skulle kunna används vid vägbyggen, en miljö som kommer att vara skitig, måste var väldigt rena enligt myndighetskraven. Detta gör att avfall inte används som konstruktionsmaterial i vägkroppen, medan slam sprids utan kontroll i våra parker.

– Problemet är att det är olika avfallslagar som reglerar användningen i parker respektive vid vägbyggen. I flera europeiska länder har man en sammanhållen lagstiftning som ser till att rent material hamnar på åkrar och i parker medan man accepterar högre grader av föroreningar i redan nedsmutsade miljöer.

Att det är så här var ingen nyhet för Nils Johansson men blev tydligare när han fick tid på sig att undersöka hur andra länder i Europa hanterar samma problem.

– Den viktigaste skillnaden är att det är materialets ursprung som bestämmer kraven för att cirkulera avfall i Sverige. Medan flertalet länder i Väst- och Centraleuropa struntar i varifrån materialet kommer. Istället reglerar de utifrån hur och var materialet ska användas. Därmed kan de styra rent material till parker och känsliga miljöer, och mindre rent material till mer förorenade marker, till exempel vägområden.

Nils Johansson är inte ensam om att se det ologiska i dagens svenska system. Även ansvariga myndigheter är inne på att ursprunget för återvunnet material borde ha en mindre betydelse och användningen större.

– När jag pratar med tjänstemän på departement och Naturvårdsverket förstår de vad jag säger. Samtidigt utreder de på regeringens uppdrag hur tillståndsprocessen för miljötillstånd ska kunna kortas. Det är i sig säkert bra men om man inte gör något åt de felaktiga grunderna i avfallspolitiken kan det snarast leda till att vi gör fel snabbare.

Allt är dock inte perfekt i övriga europeiska länder. I flera länder i södra Europa sprids fortfarande stora mängder av förorenat slam på åkermarker. Trots att det i Sverige skulle betraktas som mycket förorenat. Något som är ett bekymmer även för oss eftersom slammet används som gödning till odling av grönsaker som senare hamnar i de svenska affärerna.

–  Jag tror inte konsumenterna är medvetna om detta. Med tanke på den höga rörligheten på marknaden blir det allt viktigare att även avfallsfrågor löses på multilateral nivå.

Andra insikter från tiden i Berlin är att organisationskulturen är annorlunda i Tyskland jämfört med i Sverige.

– Tysk organisation med strikta hierarkier är inget jag längtar tillbaka till.

Trots den kulturkrocken är Nils Johansson mycket nöjd med att han tog chansen att åka till Berlin. Och han rekommenderar andra att göra samma sak.

– Mistra Fellows är en utmärkt satsning. För mig var det även viktigt att familjen kunde följa med, vilket Mistra hjälpte mig med på olika sätt.

 

Fakta – Mistra Fellows

Mistra Fellows Programme syftar till att bygga samarbeten och öka kunskapsutbytet mellan Mistras olika forskargrupper och internationella forskningsorganisationer.

Tanken är att upp till fyra forskare per år ska få möjlighet att jobba för någon internationell organisation med fokus på policyfrågor.

Programmet vänder sig i första hand till yngre forskare verksamma inom ett befintligt Mistraprogram. Här får de en möjlighet att vistas vid utländska tankesmedjor eller internationella organisationer, företrädesvis i Europa eller Nordamerika i upp till ett år.

Forskare som vill ut i världen måste få sitt Mistraprogram att göra en ansökan till Mistra. Där ska de ange vem som är den tilltänkta forskaren, vid vilken utländsk institution hen tänker sig vara verksam samt vad programmet och forskaren förväntas uppnå med vistelsen.

– Våra kriterier för att bevilja finansiering är att forskarna är verksamma inom ett angeläget ämne och att de har en koppling till något av våra program. Det ska också finnas ett behov av ett informationsutbyte mellan Mistas verksamhet och värdorganet, som ofta är någon form av tankesmedja, säger Christopher Folkeson Welch, programansvarig på Mistra.

 

Länk till en tidigare intervju i Mistras nyhetsbrev med Nils Johansson.

Även Mistra Closing the Loop har intervjuat honom. Läs artikeln här

 

Text: Per Westergård