Publicerad 2018-02-07

This post is also available in English

”Europas länder bör själva få bestämma om GMO”

Frågan för eller emot GMO är en av EU:s verkliga långbänkar. Enligt det senaste direktivet har dock varje land fått möjlighet att förbjuda odling av godkända genmodifierade grödor.
Dennis Eriksson, som är aktiv inom Mistra Biotech, har tillsammans med forskare från tolv länder publicerat ett förslag som skulle göra det möjligt för Europas länder att även säga ja.

Inom EU har striden om GMO rasat under många år vilket har resulterat i att få genmodifierade grödor har nått marknaden. Gällande lagstiftning bygger på EU-gemensamma beslut, vilket har gjort att vissa länder har kunnat blockera odlingen av GMO i hela EU. Denna kompletterades dessutom för två år sedan med ett nytt direktiv som gav varje land rätt att förbjuda en GM-gröda även om den skulle vara godkänd i hela EU.

– Flera länder uppvisare ett röstningsbeteende som verkar vara politiskt snarare än vetenskapligt motiverat, säger Dennis Eriksson, som är forskare vid SLU:s institution för växtförädling och aktiv inom Mistra Biotech.

Tillsammans med 13 forskare från tolv länder har Dennis Eriksson publicerat en debattartikel i tidskriften Nature Biotechnology. Där har de presenterat ett förslag till ytterligare komplettering till dagens lagstiftning.

Upprinnelsen till artikeln var att Dennis Eriksson hade börjat fundera på varför lagstiftningen gjorde det möjligt för enskilda länder att förbjuda men inte på motsvarande sätt tillåta genmodifierade grödor när han för två år sedan, inom ramen för Mistra Fellows, arbetade på European Plant Science Organisation i Bryssel.

– Under det halvår jag jobbade där skaffade jag mig ett stort nätverk bland europeiska forskare, och när jag bestämde mig för att skriva en debattartikel kontaktade jag några av de mest prominenta inom området. Förhoppningen var att få forskare med så stor geografisk spridning som möjligt att ställa sig bakom hans förslag.

– Det är viktigt att påpeka att vi inte tagit ställning för eller emot GMO. Vi vill däremot att varje land själv ska ha rätt att tillåta sådana grödor, inte som idag när de bara har rätt att förbjuda dem.

Ett nationellt beslut om att tillåta GMO kommer dock att kräva att grödan först har godkänts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA).

Enligt Dennis Eriksson skulle förslaget göra det möjligt för länder att dra nytta av nya växtsorter med egenskaper som har stort värde nationellt. Det skulle också minska trycket på EU-kommissionen, som inte längre skulle vara tvungen att fatta beslut (eller låta bli att göra det) som strider mot den politiska viljan i flera EU-länder.

– Riskbedömningen bör, precis som det är idag, vara EU-gemensam under ledning av EFSA, anser Dennis Eriksson.

På så sätt får Europa en omfattande och konsekvent bedömning med större resurser och högkvalificerade, oberoende experter. Exakt hur den nya lagstiftningen ska se ut tar artikelförfattarna dock inte ställning till. Men enligt Dennis Eriksson finns det ett par olika lösningar.

– Den ena är att ta bort den EU-gemensamma omröstningen om GMO-grödor helt och hållet. Har en gröda blivit godkänd av EFSA så går beslutet direkt till varje land om odlingen ska godkännas eller förbjudas i det egna landet.

I det andra alternativet behålls den EU-gemensamma röstningsproceduren. Om en gröda godkänns med kvalificerad majoritet ska beslutet gälla inom hela EU. Men även nu kommer enskilda länder att ha rätt att förbjuda odlingen. Skulle en gröda däremot bli nedröstad med kvalificerad majoritet skulle det däremot bli ett ovillkorligt stopp för odlingen inom unionen. Om ingen majoritet uppnås så träder den föreslagna mekanismen i kraft, det vill säga att medlemsländerna själva får ta beslut om att godkänna odling.

Enligt undertecknarna skulle deras förslag ge mer förutsägbara villkor för både jordbrukare och marknaden. De länder som så önskar skulle kunna bana väg för sorter med en rad önskvärda egenskaper. Det kan till exempel handla om sorter som minskar behovet av bekämpningsmedel, om glutenfria spannmål och om sorter som förbättrar matens näringsmässiga och hälsofrämjande egenskaper.

Text: Per Westergård