Publicerad 2019-03-27
This post is also available in EnglishHinner Europa ikapp batteritåget?
Är EU för sent ute med sina batteriambitioner? Den frågan vädrades under ett seminarium på tankesmedjan CEPS årliga Ideas Lab i Bryssel nyligen. CEPS, Centre for European Policy Studies, är en Brysselbaserad tankesmedja som Mistra har tätt samarbete med.
Lisbeth Dahllöf från IVL Svenska Miljöinstitutet framhöll de nordiska ländernas potential i en europeisk batterisatsning.
– Det skulle finnas många fördelar om Europa tog initiativet till en egen batteritillverkning i större skala. Bland annat har Europa avsevärt strängare miljökrav och en lägre andel fossil el i tillverkningen av litiumbatterier jämfört med andra delar av världen. Dessutom finns det reserver av bland annat kobolt i Skandinavien, framförallt i Finland, sa Lisbeth Dahllöf, som medverkade i panelen för diskussionen om batterier.
Hon tillade:
– Men för att få lönsamhet och för att få ner energiförbrukningen per kilowattimme krävs giga-fabriker av en dimension som vi ännu inte har i Europa. Men de kan komma snart.
Batterier är ett strategiskt viktigt produktområde och helt centralt i en fossilfri ekonomi. Den som dominerar batterimarknaden kan också räkna med ett rejält försprång rent industriellt. Idag svarar batteriet i en elbil för ungefär 40 procent av värdet för hela bilen.
I Asien och framförallt i Kina har man sedan ganska länge förstått detta och Kina har kopplat greppet om batterimarknaden. Strax över hälften av världens batterier för elbilar produceras i kinesiska så kallade giga-fabriker av enorm skala.
Många tycker att utvecklingen är oroande. Inte minst den europeiska bilindustrin vars över hundraåriga erfarenhet av att utveckla effektiva förbränningsmotorer snart kan vara en obsolet kunskap. Framtidens bil består i huvudsak av ett batteri, en elmotor, en dator och fyra hjul.
Det finns också säkerhetspolitiska farhågor som varnar för att vi är på väg att göra oss alltför beroende av instabila länder eller länder med demokratiskt underskott för tillgång till energi. Det finns erfarenheter av det i närtid som borde fungera avkylande. Att vara beroende av kinesiska batterier för sin energiförsörjning är sannolikt inte bättre än att vara beroende av rysk gas.
EU har relativt sent och något yrvaket dragit igång en storsatsning för att hinna ikapp batteritåget. The European Battery Alliance är en storskalig europeisk forskning- och utvecklingssatsning som fått ett tillskott på 200 miljoner euro.
Är EU försent ute, är det att kasta pengar i sjön?
När frågan ställdes under ett seminarium vid CEPS Ideas Lab i slutet av februari så blev svaret:
Ja, det är sent, men möjligen kan vi hålla oss framme vid nästa teknikskifte. Batteriutvecklingen är långt ifrån mogen och vi kan räkna med nya tekniksprång. Där kan Europa hoppa på tåget.
Vi kommer kanske att ha svårt att konkurrera med Kina, men The European Battery Alliance handlar om mer än bara pengar. Batterier är inte en handelsvara som andra utan en kritisk resurs som Europa måste ta ansvar för att säkra försörjningen av.
På seminariet fanns representanter för europeisk bilindustri, för EU-kommissionen och från en större europeisk batteritillverkare som specialiserat sig på batterier för industrin.
En poäng med seminarier på Ideas Lab är regeln att de som medverkar ska kunna tala fritt ur hjärtat utan att riskera att bli citerade. Såväl representanter från industrin som från EU-kommissionen ska kunna tala klarspråk utan att vare sig börskurser eller deras egna karriärer påverkas. Det är en av de faktorer som gör CEPS Ideas Lab till en sådan attraktiv arena för idéutbyte på hög nivå. Men av det skälet återges här inte direkta citat annat än där personerna givit sitt medgivande.
Representanten från den europeiska batteriindustrin redovisade inledningsvis en katalog av europeiska misslyckanden: Vi åkte aldrig till månen. Vi tillverkar inte mikroprocesser eller persondatorer. Vi styr inte internet. Vi har till och med misslyckats med att få till en effektiv produktion av solpaneler, trots stora forskningsansträngningar. Han såg dock en öppning när det gäller just batterier. Hans egna företag var framgångsrikt när det gällde nischprodukter.
Men, löd invändningen, den stora industriella bulkvaran är inte nischbatterier utan just batterier för elbilar och där är Europa illavarslande på efterkälken.
Men är batteridrivna elbilar oomtvistligt bättre för klimatet? Lisbeth Dahllöf från IVL Svenska Miljöinstitutet hade med sig en uppmärksammad litteraturstudie om livscykelanalyser av batterier. Där hade hon och hennes kollegor undersökt forskningsläget om hur mycket koldioxid som släpps ut under själva produktionen. Blir det bättre per körd kilometer med batterier? Blir nettoresultatet en klimatnytta?
Studien kom fram till resultatet att en elbil når break-even jämfört med en bensin- eller dieseldriven bil först efter sju, åtta år. Då jämförde man alltså koldioxidutsläpp vid batteriproduktion med utsläpp från körning med en fossilt driven bil. Men då hade Lisbeth Dahllöf inga data från gigafabriker i Kina.
– Dessutom är det så att batterier tenderar att hålla längre än så, sade hon.
CEPS, Centre for European Policy Studies, är en Brysselbaserad tankesmedja med stor forskningskapacitet och över 60 anställda forskare. Mistra är en av CEPS partners och en av sponsorerna av CEPS Ideas Lab som tankesmedjans viktigaste event kallas och som i år ägde tum 20-22 februari. CEPS finns dessutom med som partner i Mistra Carbon Exit.