Publicerad 2019-03-27

This post is also available in English

Att förbjuda sugrör av plast inte nog

Att förbjuda plastsugrör räcker inte för att komma åt de problem som en ökad plastanvändning riskerar att resultera i. Det hävdar tre forskare knutna till Mistras forskningsprogram STEPS i en debattartikel. De menar att problemen med plast gör att lösa - förutsatt att branschen ser till att den blir fossilfri och plastanvändningen blir mer hållbar.

I en debattartikel, publicerad i Ny Teknik, hävdar forskarna Fredric Bauer, Tobias D Nielsen och Lars J Nilsson vid Lunds universitet att plast är ett fantastiskt material som fyller många funktioner i det moderna samhället.

Men det har inte bara positiva effekter.

Plast har parallellt seglat upp och blivit en av vår tids viktigaste miljöfrågor. Plastskräp i haven medför nedskräpade stränder och lidande djur.

Frågan är i högsta grad aktuell, bland annat offentliggjorde EU förra året en plaststrategi vilket flera länder följde med egna handlingsplaner. Även i Sverige rör det på sig. Bland annat presenterades en svensk statlig utredning om en hållbar plastanvändning. För att antyda att allt inte är kört fick utredningen det hoppingivande namnet ”Det går om vi vill”.

Forskarna bakom debattartikeln håller med om slutsatserna i utredningen men beklagar samtidigt att den har tagits emot med tysthet.

De ställer därför frågan; vad vill industri och näringsliv?

Plast är, menar de, ett problem som kräver långtgående förändringar. För att komma fram till en lösning räcker det inte med att förbjuda engångsartiklar som plastsugrör eller skylla konsumenter för att använda för mycket plast. De vill därför att branschen själv ska ta ansvar och se till att konsumeter kan få tillgång till produkter som är fossilfria. De vill även att plast i högre grad ska återvinnas och inte bara vara en resurs för energiåtervinning.

Globalt förväntar sig branschen att användningen av plast ska fördubblas inom 20 år – om inget radikalt görs. Petrokemisk industri investerar för fullt i ny produktion baserad på obeskattad, billig fossil råvara för att möta denna efterfrågan. Fossil plastråvara är också en viktig och vinstdrivande produkt för oljeindustrin som vill bli mindre beroende av vikande marknader för drivmedel.

Lundaforskarna är kritiska till att det idag inte finns någon tydlig idé eller vision för hur utvecklingen ska brytas, eller hur branschen ska leda omställningen till icke-fossil produktion och bättre återvinning.

Plastbranschen måste visa hur de vill att denna omställning ska göras.

Det är nu som framtidens lösningar och system som fungerar i både Sverige och världen formas, hävdar debattörerna. Men för att kunna ta steg framåt krävs både investeringar i ny teknik och infrastruktur för produktion av såväl biobaserade som kemiskt återvunna plaster.

För de företag som är villiga att gå före finns mycket att vinna, inte bara på att utveckla material, produkter och tjänster för den svenska marknaden utan också för export. Däremot riskerar de företag som fortsätter att plöja ned miljarder i teknik för fossilbaserad och icke återvinningsbar plast att deras investeringar snart kommer att bli värdelösa. Detta gör frågan viktig även för den finansiella sektorn och särskilt för långsiktiga investerare.

En vision för en hållbar plastanvändning är viktig för miljön, men också för de tusentals arbetstillfällen som finns i den svenska industrin för tillverkning och bearbetning av plast.

Forskarna hävdar även att merparten av de avfallssystem som finns i världen misslyckats. Samma sak gäller i Sverige.

De lyfter även fram att plastfrågan ofta reduceras till att handla om förpackningar, men frågan är mycket större än så.

De pekar bland annat på att fordon i allt högre grad består av plast som skulle kunna återvinnas. Förutsatt att detta i ännu högre grad än idag beaktades och prioriterades såväl vid designstadiet som vid skrotningen. Många konsumentprodukter som leksaker och köksredskap består av rena plaster, men dessa produkter får i dag inte sorteras med förpackningar och återvinns därför inte. Även byggsektorn, som använder stora mängder plast, skulle kunna göra stora insatser.

Debattartikelns slutsats är att den plastbearbetande industrin kan ta ett större ansvar genom att dela med sig av sin kunskap om materialen till sin kunder. Det skulle i sin tur sätta fart på utvecklingen mot mer cirkulära materialflöden. Det räcker dock inte med ny teknik i återvinningsbranschen för att lösa problemen. Aktörer måste parallellt arbeta beslutsamt med alla delar av värdekedjan.

De vill även flytta fokus från att handla om att konsumenter måste bli bättre på att sopsortera eller använda färre plastpåsar, till en diskussion om branschens ansvar för att bli fossilfri och göra plastanvändningen mer hållbar.

Författarna som vill förmedla hopp avslutar texten med:
Vi tror att det går.

Men det gör det med en vidhängande brasklapp:
Om branschen vill.

Debattartikeln är skriven av:
Fredric Bauer, postdoc, Miljö- och energisystem
Tobias D Nielsen, postdoc, Statsvetenskap
Lars J Nilsson, professor, Miljö- och energisystem

Samtliga är aktiva vid Lunds universitet och är knutna till Mistras forskningsprogram STEPS som bland annat handlar om att utveckla policyfrågor, standardisering, återvinningssystem och ett förändrat konsumentbeteende som stöder utvecklingen mot hållbar plast.

Text: Per Westergård